1. 

   blackangel Medlem
   Skapad 1 year ago #

   Åh Magi...har ständigt dåligt samveta att inte räcka till och inte duga och massa krav o måsten inombords ständigt men ibland tänker jag att jag faktiskt vill slippa vara goda grannen, vänliga släktingen snälla arbetskollegan, duktiga föräldern goda partnern och bästa vännen utan bara få vara, bara vara jag, borta från stress och press och alla måsten för stund då och då utan barnen på vuxennivå men på ett barnsligt sätt och bara få vara....men hur ska man få in det i detta stressiga liv?är det dåliga tankar och en fantasi....eller ska man emellanåt få känna sig 100% avslappnad utan dåligt samveta?---åh magi!
2. 

   martu Medlem
   Skapad 11 månader ago #

   Jag tror det där är ganska vanligt just hos kvinnor, vi ställer så höga krav på oss själva. Ibland kanske man måste tvinga sig själv till att slappna av och bara vara sig själv utan att känna att man måste räcka till och prestera så mycket.
3. 

   susann Oregistrerad
   Skapad 8 månader ago #

   Vad jag känner igen mig i känslan att vara otillräcklig. Hur kan man tvinga sig till att slappna av? Jag försöker men får bara dåligt samvete och så slutar det med att jag gör det i alla fall
4. 

   Susanne Medlem
   Skapad 2 månader ago #

   Känns som om vi Q genetiskt har detta i oss. Att vi alltid skall gagna andra. Är så kopiöst less på detta. Och det värsta är att när vi kvinnor kommer in i/är i övergångsåldern så måste vi ta itu med det också, detta med att "ta plats", säga Nej osv. Som om man inte hade tillräckligt och nog med livet i övrigt och övergångsbesvären.
   Jag har då inte valt att bli kvinna men nu blev jag det och inget att göra åt. Är stolt över att vara kvinna och hänger med i slagdängan som Sigge Hills "Kvinnor är smartast" men ibland är det bara "för mycket" alltså. Man vill bara dra iväg någonstans, för sig själv och bara VARA..utan man, utan barn, utan allt typ. Har man hjälp för att få till stånd att vara själv ett tag av far/morföräldrar/vänner och bekanta så är det bara att gratulera, men så är icke fallet med många av oss (nu pratar jag föräldrar). Jag och min man -vi har ingen hjälp alls i form av någon avlastning, vi får vara i det här heeela tiden. Är avundsjuk men inte missunnsam på dom som har avlastning per automatik, VAR GLAD och NJUT -säger jag bara. För vi andra -vi får kämpa vidare, vilket vi gör såååå himla bra. (ps behöver skriva av mig, märks det haha)
   Tack för ordet.
   Må så gott.
   Kram

Svara