Nästintill smärtfri!!

Älskade lillebror i somras. Åker hem för fira jul med denna lilla älskade kille om några dagar. Sla bli så underbart att kunna dra på sig täckbyxor och ut och leka i snön och åka en massa pulka och bygga snögubbe utan att behöva säga, nej tyvärr jag kan inte för jag har ont i magen. det är första gången under hans 9 åriga liv jag kan följa med och leka utan att behöva “klaga” på värk. Kommer bli den bästa julen någonsin, Älskar dig C!

För första gången på väldigt, väldigt länge, då menar jag på över ett år känner jag mig som mig själv vissa stunder. Jag har varit så full av alla olika hormoner, behandlingar osv, men denna behandling provera har inte satt sig på mina känslor än så länge. Jag kan skratta från hjärtat, jag kan känna känslor som jag glömt hur dem kändes, och framför allt hur underbart det var att känna alla dessa positiva känslor. Sen att detta är vissa stunder varje dag istället för 24 timmar per dygn som det ska vara gör mig inget, för bara om en dag ger mig 1 minut av dessa känslor så är dagen räddad. Detta gör även alla klimakteriet besvär lättare att hantera.

Svallningarna är det ingen förändring med. Jag tycker det är svårt att hitta en balas med detta då det är kallt ute, så man självklart måste klä sig efter vädret vilket innebär vantar, halsduk och vinterjacka men detta innebär att efter några minuters promenad så är jag genom blöt i svett, och då jag väl är framme dit jag ska gå så droppar det ifrån mig och det tar minst en timme innan kroppen hittar balansen. Men om jag inte klär mig så varmt som man borde göra så är jag rädd att bli sjuk/förskyld för jag är för tunnt klädd. jag skulle lika gärna kunna gå ut i t-shirt och tunna byxor vissa dagar men det kan jag ju inte så gärna göra. Hur gör ni andra i klimakteriet för hitta denna balans? Att gå i affärer har blivit omöjligt för mig för då rinner det som om jag vore ny duschad av svett, men kan ju inte så gärna ta av mig till t-shirt i mataffären direkt. Ta av halsduk m.m gör jag självklart och även ibland jackan men det hjälper inte riktigt ändå.

För övrigt så rullar allting på, har nu fått ny smärtlindring igen då mina tidigare mediciner inte hjälper emot värken längre. det jag haft innan är citadon, tramadol och tradolan. Men nu har jag fått morfin plåster som jag ska byta var 7:e dag. Och vet ni? Jag är SMÄRTFRI, och då menar jag så smärtfri som jag kan begära, min värk brukar ligga på 7-8 på en skala men nu är det en 1-2. Ibland är det så jag måste känna efter så jag verkligen har någon mage, är ju så van att känna alla dessa hugg, och ha ständigt ont. Kroppen blir ju väldigt van efter 13 år. Men nu så känner jag den knappt, visst kommer det korta stunder de gör mer ont, men 20 timmar av dygnet minst är jag bedövad i magen och det är UNDERBART! Har aldrig trott jag skulle behöva morfin för behöva bli smärtfri, och om jag skulle blivit erbjuden det tidigare så skulle jag varit rädd för bli beroende osv. Men just nu tänker jag faktiskt inte alls så utan jag bara njuter av att få känna mig som en människa och slippa ha så ont. Dock har jag ju morfin biverkningar, illamående, knappt någon matlust och tröttheten ska jag inte ens skriva om. jag kan sova 48 timmar i sträck utan problem, får tvinga mig att vara uppe och vaken, men det gör inget för jag har ju knappt ont. Ska bli spännande att se hur det fungerar att jobba nu, imorgon blir första eldprovet sen jag börja med morfin plåstret. Så får se om värken även blir hanterbar efter yunga lyft osv. Men om inte så njuter jag av stunderna jag inte har ont.

Nu ska jag trotsa tröttheten och förbreda en mysig lördagskväll med min älskade man. Nu när mina känslor är tillbaka till det normala nästan för stunden så gäller det att utnjytta dem fullt ut. Och ute faller det massa vit snö, så underbart! Fast knappt någon stannar kvar på marken, men det kommer ner vitt, älskar snö!

Kärlek och värme //  Jessica