Fortsättning om försvunna spiralen

Tänkt skriva många gånger men det har tagit stopp varje gång jag tänkt skriva. Det har varit lite för mycket för mig på sista tiden. Som jag skrev i förra inlägget så hade jag då dagen efter en tid på kvinnokliniken för leta efter min spiral som var försvunnen. Jag har redan dåliga erfarenheter ifrån denna kvinnoklinik så att bara ta mig dit var jobbigt och sen att dem inte visste var min spiral befann sig i min kropp så gjorde ju inte det saken bättre. Men fick träffa en läkare som jag var jätte nöjd med vid just det besöket. Han började med att berätta att spiralen aldrig kunnat hamna i buken, utan isf hade den åkt ut sa han så visade han mig ur en mienaspiral ser ut. Och jag sa direkt att aldrig att den där har kommit ur mig. Det hade jag garanterat märkt då den inte var så liten och hade både röd och grön stark färg i sig så den skulle varit svår att missa. Så han gör undersökning med ultraljud och ser då samma sak som läkaren i Falun sett, en skugga i buken och att i livmodern finns ingen spiral. Blir skickad på skikt röntgen dagen efter för tydligen kunde man se spiralen på röntgen.

Denna spiral var det alltså som jag skulle ha missat att den kommit ur om den inte funnits i buken, vilket är enligt mig omöjligt att göra.

Några timmar efter röntgen ringer en läkare och berättar att dem hittat min spiral, den låg fritt i buken och simma runt den. Min första reaktion var att jag blev glad, för det innebar att jag inte var knäpp. Utan att det hade faktiskt inte kommit ut någon spiral. Men sen börja både ilska och rädsla komma. För detta innebar att dem skulle vara lov att gå in genom magen för få ut den. Så 5 dagar efter detta samtal var det dags. Mamma kom upp som stöd och var med mig under dagen, men dock fick inte följa med in i väntan på operationen fast det var andra där inne som fick det såg jag sen, men men. Fick lugnande då jag skulle få vänta 5 timmar innan det var min tur, så jag hann bli ordentligt nervös under tiden. Läkaren som satte in spiralen kom och berätta att det var hon och läkaren som hittade spiralen i buken som skulle operera mig, vilket inte gjorde mig trygg eller lugnare. När jag vaknade efter operationen kände jag direkt på magen för känna hur många plåster jag hade för veta hur många ställen de behövde gå in på och det var 3. Hade enorm smärta då jag vaknat ordentligt ur narkosen och fick då sprutor med smärtstillande innan jag fick åka hem. Läkaren berättade att dem hade fått bort spiralen och att dem även hittat endometrios härdar.

En vecka efter operationen var jag på vårdcentralen för kolla upp såren då ett gjorde otroligt ont och inte såg fint ut. Jag fick mig en chock då tejpen försvann och jag såg ärren. Det var ett ärr som är ovanför min tatuering på magen, ett vid mitt blindtarmsärr som nu ser hemskt ut och sen i naveln. Och nalven är sig inte lik längre, den har sjunkit i ihop så man ser bara som ett streck och sen har jag fått som en grop under naveln. Och dessutom en knöl i naveln som fortfarande gör ont, 2 månader senare. Inbillade mig att det var värt dem nya ärren och gropen då jag trodde att dem självklart tagit bort den endometrios som dem hittade. Men då jag frågar läkaren genom ett mail om dem tog bort det och får svaret att tiden inte fanns till det för operationen var inte planerad efter det och att det var så liten mängd ansåg han. Men det tom jag som inte är läkare vet är att mängden endometrios spelar ingen roll för hur ont man har, jätte lite kan göra lika ont som magen full.

Magen några timmar efter operationen


Där syns gropen som jag fått efter operationen


Där är naveln då jag var på vårdcentralen och tog bort tejpen, så var första gången jag såg naveln efter op och hur den ser ut.

Hade redan bestämt mig innan för att göra en anmälan till socialstyrelsen för att spiralen hamna i buken, och jag fick aldrig information innan den sattes in att den risken fanns trots att det kanske är en på miljonen, så anser jag att man har rätt att få veta att det KAN hända, för då hade jag aldrig satt in spiralen från början. Då jag fick bekräftat att dem inte tagit bort endometriosen så gjorde jag slag i saken och skrev en anmälan till socialstyrelsen och har även sökt ersättningen från en försäkring för fel i vården. Tror inte att jag kommer få en krona eller att det sker något med min anmälan, MEN då har jag gjort det jag kan och kan då försöka släppa det och gå vidare. Har som tur är bra kurator kontakt och sen har jag fått börja träffa en underbar psykolog som har KBT som inriktning. Så det känns ljust framöver trots allt.

Min anmälan till socialstyrelsen hamnade visst i tidningen, artikeln finns på länken nedan.

Artikeln om anmälan

Är ännu sjukskriven, blev ju längre sjukskrivning pga operationen

och sen mitt psykiska mående som kom av det. Så nu varit sjukskriven sen 13e Juni. Men jag hoppas nu efter sista november då sjukskrivningen går ut att jag ska kunna bli sjukskriven 50 % bara en tid, för jag vet att jag kommer aldrig klara heltid direkt. Så denna gång ska jag vara snäll emot min kropp och göra som den vill.

Klimakteriet känns det verkligen att jag kommit i igen då jag har synarela spray som sätter kroppen i klimakteriet. Till en början kände jag inte av såna extrema svallningar som jag tidigare gjort, men det skulle jag aldrig tänkt för nu är det tillbaka med full kraft igen trots östrogen plåster. Har börjat att träna på gym lite försiktigt och gått lång rundor med hund och make, och då kan jag verkligen lova att det är jobbigt med svallningarna, fördelen är väl att jag inte behöver klä mig med så varma kläder i vinter då jag redan är varm 🙂

Nu ska jag ta det lungt och sen gå ut med hunden och maken på långpromenad, har gymmat och kommit hem för en stund sen så nu förtjänar kroppen lite vila och något ätbart.

Kramar till er alla

Avslutar med en bild på älskade Chili hunden

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte.