Långt mellan gångerna.

Det går alldeles för långt emellan jag skriver. Men energin har verkligen inte funnits där. Lusten finns att skriva hela tiden men inte orken, vilket är otroligt frustrerande. Hänt mycket sen jag skrev sist känns det som.  Skulle nog kunna skriva hur långt och mycket som helst. Men börjar från vad som hänt sen i Maj då jag sist skrev. Då jobbade jag för fullt som undersköterska på ett servicehus i närheten. Började då känna hur min kropp snart inte skulle orka mer med att spy ofta, ha så ont som jag hade, var psykiskt utmattad lika som fysiskt. Men jobbade några veckor till, men sen 13e Juni har jag inte jobbat en dag. Det var dagen då min kropp sa STOPP! Börja med att jag spydde mer än jag bruka, gick så långt att jag fick inte behålla en droppe vätska eller mat under nästan 8 dagar. Så till slut tvinga min man och mamma mig att åka in på akuten, sagt och gjort. Packade väskan för gissade dem ville behålla mig med dropp, vilket dem också gjorde. Mina prover var inga vidare då dem kolla med vätska osv vilket jag förstår. Blev inlagd på kvinnoklinikens avdelning. All personal jag då träffat var helt underbara, men på morgonen efter vände det. Då kom en läkare in som hade noll förståelse. Jag bröt ihop och sa att jag vill ha tillbaka mitt liv, orkar inte med detta mer. Lösningen på det var att ge mig en pcb. Dem sätter nå grejer som gör mega ont på livmodern som ska minska värken som istället bara gav mig blödningar och mer smärta. Och sen ville hon ja ska börja med p-piller och en spiral. De var hennes lösning på allt. Hela dagen passerar sen utan att något sker, får en till dropp påse på morgonen, det är enda medicinska som dem gjorde emot mina smärtor och kräkningar. Sen på kvällen kom den största IDIOTEN på sundsvalls sjukhus in och pratar med mig en minut innan han bestämmer han ska skriva ut mig, då jag frågar om sjukskrivning då jag förklarar hur dåligt jag mår då säger han att heltid de kan han inte sjukskriva mig för då kommer jag ALDRIG komma tillbaka till arbetet igen, men halvtid i 2 veckor kunde han gå med på. De svar jag fick fram var tårar, sen brast allt då han gått igen. Kände bara då att jag orkar inte detta en sekund till. Men åkte hem och var hemma 2 dagar utan att kunna behålla något fortfarande.

Så på måndagen åker jag in akut igen och får en pcb igen fast jag berättar den bara orsakar mer smärta. Får sen en tradolan med styrkan 50 mg, och jag har hemma 150 mg av samma tablett som inte hjälper mig, men de lyssna dem inte heller på. Sen på kvällen då kliver häxan själv in och kallar sig för överläkare och ska ha stor kunskap om endometrios. Det som sker det är att hon säger till mig att det är BRA att lyfta då man har sån svår värk som jag har, och att det är mer ohälsosamt att vara sjukskriven än jobba. Där kände jag då att okej, jag säger inte ett ord till för hon ska inte krossa mig mer, sen talade tårarna för sig själv resten av det samtalet. Samtalet avslutas med att jag får ett recept på spiralen första läkaren pratade om. Och de bestämmer dem ska försöka sätta in den under lustgas bedövning. Annars söver dem kvinnor med endometrios då man ska sätta in spiral pga smärtorna. Men visst jag gick med på att försöka och får gå in i ett förlossningsrum där jag får lägga mig. Får lite lustgas som jag inte alls känner av innan jag känner den mest intensiva och groteska smärta jag upplevt. Det var då läkaren försökte sätta in spiralen. Jag började gall skrika, och trodde helt ärligt jag skulle dö den stunden alltså, aldrig någonsin varit närheten av den smärtan och då har jag ändå levt med outhärdlig smärta till och från under 14 år, och haft blindtarmsinflammation, haft spricka i foten osv, inget av dessa smärtor är i närheten av denna smärta. Som tur är hade jag en Ängel vid namn Madde med mig vid denna behandling. Och hon skrek till läkaren att sluta vilket hon då gör. Själv ligger jag och hyperventilerar, gråter och försöker att andas mellan smärt attackerna. Sen fick madde hjälpa mig in på mitt rum då jag inte kunde sitta eller stå. Så dagen efter blev jag nersövd medan de satte in spiralen. Men sen var det bara bye bye och hem.

Efter det har jag inte satt min fot på kvinnokliniken, och kommer heller aldrig mer göra det heller. Har dock fått en underbar kurator som jobbar genom kvinnokliniken, men som tur är sitter hon på en annan våning.

Dessa läkare ska dessutom ingå i ett team som är utbildade inom endometrios, om de märktes, nej inte direkt kan jag lova. Besviken har jag varit på sjukvården många gånger men detta tog da sitt första pris.

Eftersom alla ansåg jag var i skick att arbeta ringde jag till vårdcentralen istället, och fick en tid. Gick dit nervös för bli nertrampad igen så mannen min följer som stöd och för prata åt mig. Men in kommer läkaren och ifrågasätter inget, utan sjukskriver mig utan att jag frågar direkt. Blev 3 veckor till en början, andra gången 4 veckor, 3 gången ja ända fram till sista september. Så där var de inge snack om saken att jag var sjuk eller inte. Även fått ny medicin ifrån vårdecentralen som ska vara en medicin som hjälper emot nervsmärta. Tar den till natten, och oj vad jag sen sover kan jag lova. Men är ändå trött på dagarna, så känner mig mer knäckt innan men måste ge det en chans. Bara ätit det 1 ½ vecka ca.

Ja det var en liten mini del av det som skett sen i Maj. Men får räcka för idag, så lovar jag det inte ska dröja månader, utan kommer nytt inlägg imorgon 🙂 Kanske ta något roligare då, kanske om en vecka då jag var i spanien med familjen. 🙂 Så lite positivt kommer in och inte bara tråkigheter.

Smakprov från Spanien 😉 Kommer massor med bilder och text imorgon 🙂

Hoppas ni allt haft en bra sommar trots det dåliga vädret som varit.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte.