Vikten av första mötet

Senaste veckorna har jag tänkt lite extra på hur viktigt just det första bemötandet är hos läkare, sjuksyrror, ja vård personal överhuvudtaget, Om jag skulle skriva ner alla besök jag gjort på sjukhus, vårdcentraler m.m. och hur många olika läkare, sjuksköterskor osv som jag träffat så skulle listan hamna på långt över hundra utan att ta i. Och tyvärr har dem flesta möten jag haft med vårdpersonal inte varit bra. Många gånger känns det som man bara är en i raden, som en köplapp ungefär. Dem pratar med en som om jag vore ett studieexempel. Detta är något som jag blivit van med efter alla år, speciellt under dem år som jag sökte för magsmärtor ett par gånger varje månad under ett fler tal års tid. Fick alltid samma svar, allting ser så fint ut, det är nog bara inbillning, eller så var det standard svaret att ja men mensvärk ska göra ont lilla du. Ja visst ska det göra ont, men inte så ont att man ligger och spyr och gråter av smärta i flera dagar. Men nej så inte kunde man inte ha fick jag alltid då till svar när jag berättade hur jag mådde. Det var senast för några månader sen bara som jag fick höra av en läkare som fråga hur hög min smärta låg just då på en skala, så svarade jag ärligt och sa att just nu ligger den på 7-8 ungefär, och det är sådan smärta som jag har dagligen. Men nej så ont kunde man inte ha tydligen fick jag till svar, så hon menade att jag bara ljög. Då hade jag ändå haft min diagnos endometrios 3 år, är hormonbehandlad och går på högsta dosen av citadon när det är som värst. Men nej, hon visste bättre. Och det tråkiga i detta är att jag har hört flera tjejer berätta samma sak, att dem har beskrivit sin smärta genom att mäta ut den på en skala och då fått samma svar som mig, att nej det kan inte stämma. Och det är skrämmande tycker jag att den som ska ge mig vård, trygghet och hjälpa mig att bli frisk tror inte ens för det första på det som jag säger, och sen menar hon att hon vet vad hon pratar om. Men det är ju uppenbart att hon inte hade en susning om det. Förstår inte hur en läkare kan ha rätt till att bestämma mina smärtor, det fick jag även uppleva i somras när jag sökte för extrem värk i magen, så jag behövde då nya värktabletter och sjukskrivning. Men den läkaren klämmer mig lite på magen och jag gråter då av smärta och vrider mig då hon trycker, men så säger hon att ja men detta verkar inte så farligt så sjukskriver hon mig några dagar där hon skriver att jag har difusa smärtor på ena sidan av magen, och att om några dagar är jag på fötterna igen. Det sjukintyget var som en hård käft smäll.

Tillbaka till ämnet, om hur viktigt det var med första bemötandet i vården. Just detta blev så tydligt för mig ganska nyligen, jag har gått till samma vårdcentral och tagit mina sprutor var 14:e dag i många månader, och då träffat 2 olika sköterskor. Och redan från första början var det verkligen så att jag kom in på rummet, dem mätte upp i sprutan, stack mig i höften, satte på plåstret och sen hej då. När det blir att man träffas varannan vecka under många månaders tid så tycker jag att man åtminstone kan anstränga sig lite med ett leende. Men där blev jag istället ifrågasatt flera gånger för dem tyckte dosen var för stark, så dem trodde inte det stämde först. men jag förstår inte varför jag skulle vilja ta fler sprutor än jag ska ha eller ha större mängd än som är bra. Men dem fick namn och nummer osv till överläkaren i Uppsala som jag går hos, sen fråga dem inte det mer iaf. Men just att kunna bjuda på ett leende tycker jag inte är för mycket begärt.

Sen 1 månad tillbaka har jag nu bytt till en vårdcentral som ligger precis mitt emot mitt jobb så jag bara kan springa ner dit varannan torsdag istället efter jobbet, då den andra vårdcentralen låg en bit med pendeltåg bort. Sköterskan som jag fick träffa där första gången har blivit som en liten solstråle för mig varannan vecka. En helt underbar kvinna som tar sina 15 minuter som är bokade till att prata allmänt och visar omtanke. Det är inte bara att hon sticker mig med sprutan sen in med nästa person. Utan hon frågar hur dagen på jobbet har gått, hur jag mår, och då jag berätta att näste gång vi ses är jag nygift. Då fick jag en härlig kommentar tillbaka, att ta med bild på klänningen och så vill jag höra allt nästa gång vi ses, så skrattade hon. Och just det har gett mig lite styrka och lite glädje. För vården och sjukhus har varit något negativt och ett ont måste, och då jag går dit var 14:e dag så är det jobbigt att få denna klump i magen varannan vecka. Men denna sjuksköterska, har fått dessa torsdagar till en bra stund. Även fast sprutan är jobbig att få, och biverkningarna som kommer efter, men just det att hon visar empati och visar sig mänsklig det betyder oerhört mycket för mig, för det ger ändå vården lite hopp i mina ögon.

Detta får mig även att påminna mig själv att jag ska le nästa gång jag går ute och träffar folk, för tyvärr så ser allt för många så nere ut eller går i sin egen värld. Vore så mycket trevligare om alla kunde bjuda på ett leende emot varandra nån gång iaf, fast man inte känner varandra kan man ändå ge ett leende eller ett vänligt hej.

Många glada kramar

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte.